Natten till den 23 september 2023 inträffade ett skred öster om Stenungsund, vid Stenungsundsmotet för väg E6. Statens geotekniska institut, SGI, har bistått Statens haverikommission och utfört en geoteknisk släntstabilitetsutredning som syftar till att klarlägga vad det var som utlöste skredet samt beskriva hur ett troligt skredförlopp kan ha sett ut.

Skredet omfattade ett område av ca 400 x 600 meter och innebar stora markförflyttningar både i horisontal- och vertikalled. De största markhöjningarna uppgick till ca 8 meter och som mest rörde sig objekt upp till ca 150 meter i horisontalled.

I området har flertalet geotekniska fält- och laboratorieundersökningar utförts. Under-sökningsresultaten visar att jordlagren i dalgången före skredet överst bestod av fyllning inom begränsade områden och därunder av ett fast ytlager av sand, silt och torrskorpe-lera. Under dessa jordlager fanns lera med varierande mäktighet som vilade på friktions-jord på berg. Leran i dalgången utgjordes till stora delar av kvicklera.

En analys över vad som kan ha utlöst skredet har genomförts. I analysen har olika påverkansfaktorer studerats, så som geotekniska och geologiska förhållanden, topografi, pågående erosion och mänsklig påverkan. Fem områden inom, och i anslutning, till skredområdet har studerats närmare: uppfyllnad inom Hammar 1:14, markarbeten vid södergående avfart för väg E6, erosion vid Norumsån, stabilitet för väg E6 mot Kärrbäcken samt stabilitet för trumma under väg E6. I fyra av dessa har beräkningar av släntstabilitet genomförts.

Utredningen visar att uppfyllnaden inom Hammar 1:14 var den direkta orsaken till att skredet inträffade. Den tillskottslast som uppfyllnaden innebar, överskred den underliggande lerans hållfasthet och därmed dess förmåga att hålla emot de pådrivande krafter som uppfyllnaden resulterade i. Den låga stabiliteten som orsakades av uppfyllnaden, har sannolikt försämrats ytterligare på grund av nederbörd. Delar av fyllnadsmassorna bestod av sand och silt, vilket kan ha lett till att tyngden av uppfyllnaden ökade ytterligare till följd av ökat vatteninnehåll. Nederbördssituationen dagarna innan, och vid tillfället för skredet, kan därmed bidragit till att skredet inträffade vid just den tidpunkten.

Det initiala skredet bedöms ha påverkat marken upp till ca 240 meter i nordvästlig rikt-ning från uppfyllnadens släntkrön, fram till väg E6. Därefter utvecklade sig skredet vidare mot nord-nordväst likt en solfjäder fram till Norumsåns ravin.

Skredets omfattning och utbredning, i såväl plan som djup, förklaras av att jordlagren i stora delar av området utgjordes av kvicklera.