För vissa föroreningar är skyddet av markmiljön i många fall styrande i bedömningen av om ett område behöver saneras eller ej. Detta är vanligt förekommande för gruppen polycykliska aromatiska kolväten (PAH:er), där markmiljön är styrande för det gene-rella riktvärdet för känslig markanvändning (KM) för lågmolekylära PAH:er, samt för mindre känslig markanvändning (MKM) för såväl låg- och högmolekylära PAH:er.  Vi har i detta projekt undersökt möjligheten att använda en kemisk metodik för plats-specifik riskbedömning av PAH:er som bygger på principen att markorganismernas upptag av PAH:er sker från porvattnet, d v s porvattenkoncentrationen av PAH:er utgör ett bra mått på den potentiella risken som PAH:erna utgör för markorganismerna. Meto-den är enkel och innebär att ett tunt membran av polyoxymetylen (POM) jämviktas med en jordsuspension (POM-metoden). Genom att man vet hur ’fria’ PAH:er i vattenlös-ningen fördelar sig mellan membranet och vattenfasen (bestämd i kända system) kan man genom att analysera membrankoncentrationen räkna ut den ‘fria’ koncentrationen av PAH :er i vattenfasen, vilket i sin tur antas motsvara den i porvattnet. Vid bedömning av kritiska koncentrationer i porvattnet kan riktvärden som Nederländska institutet RIVM har tagit fram användas, dels ett bakgrundsvärde där det inte kan förväntas någon negativ effekt på ekosystemet (MPC), dels ett värde där allvarlig risk för markmiljön föreligger (SRC). Inom projektet validerades POM-metoden genom att jämföra porvat-tenkoncentrationer av PAH:er med upptaget i småringmask (Enchytraeidae).