Denna rapport utgör en vägledning för hur platsspecifik riskbedömning kan genomföras vid behandling av förorenad jord med biokol. Vägledningen har tagits fram inom forskningsprojektet BALANCE och riktar sig till myndigheter, konsulter och andra aktörer som arbetar med efterbehandling av förorenade områden. Fokus ligger på polycykliska aromatiska kolväten (PAH) och utvalda tungmetaller.

Metodiken bygger på Naturvårdsverkets modell för riskbedömning av förorenad mark och dess Excelbaserade beräkningsverktyg. Eftersom biokolsbehandling inte innebär att föroreningar avlägsnas från platsen, utan i stället syftar till att minska risker genom fastläggning, beskriver rapporten hur förändringar i föroreningarnas löslighet, spridning och biotillgänglighet kan beaktas i en riskbedömning, både inför och efter en åtgärd.

För PAH beskriver vägledningen hur platsspecifika data kan tas fram och användas för att justera ämnesparametrar i riktvärdesmodellen. Särskild vikt läggs vid fördelningskoefficienten mellan organiskt kol och porvatten (KOC), som har stor betydelse för bedömning av hälsorisker och spridningsrisker.

Som stöd till detta arbete har ett separat Excelbaserat verktyg utvecklats (Effektiva medelvärden PAH), vilket används för att beräkna så kallade effektiva medelvärden för PAH‑grupperna PAH‑L, PAH‑M och PAH‑H baserat på den platsspecifika sammansättningen av PAH i jorden.

För metaller beskrivs hur platsspecifik riskbedömning kan genomföras med fokus på metallernas löslighet och biotillgänglighet. I Naturvårdsverkets riktvärdesmodell är det fördelningskoefficienten mellan fast fas och vatten (Kd) som kan justeras baserat på platsspecifika data. Rapporten ger vägledning kring användning och tolkning av laktester och porvattenmätningar vid biokolsbehandling samt belyser metodologiska begränsningar, exempelvis risken för överskattning av metallers löslighet i standardiserade laktester. För bedömning av risker för markekosystemet beskrivs hur biotillgänglighetskorrigerade riktvärden kan tas fram med hjälp av ett separat beräkningsverktyg.

Rapporten innehåller exempelberäkningar som illustrerar hur vägledningen kan tillämpas i praktiken för olika markanvändningsscenarier. Exemplen visar att biokolsbehandling kan ha stor betydelse för riskbedömning av PAH, medan effekten på risker kopplade till vanliga tungmetaller i regel är mer begränsad.

Sammanfattningsvis ger rapporten ett praktiskt stöd för hur riskbedömning kan anpassas vid biokolsbehandling av förorenad jord, snarare än generella rekommendationer om när biokol bör användas. Vägledningen betonar vikten av platsspecifika undersökningar och rekommenderar att biokolets effekt alltid utvärderas tillsammans med den aktuella jorden innan en fullskalig åtgärd genomförs.