Stränderna längs farleder utsätts för erosion från bland annat fartygstrafik. Detta har identifierats som problem i farleder som exempelvis Furusundsleden, farleden i Göta älv och farleden in till Södertälje. Syftet med vägledningen är att inspirera och ge stöd till aktörer som berörs av stranderosion längs farleder och att visa hur man kan hitta hållbara naturbaserade lösningar på erosionsproblem. 

Traditionellt utgörs erosionsskydd längs farleder ofta av hårda material såsom stenskoningar, gabioner, betongplattor, betongmadrasser eller spont, även kallade ”grå lösningar” eller ”hårda erosionsskydd”. Gemensamt för dessa skydd är att de kan påverka de naturliga ekosystemen negativt och förflytta erosionsproblemen till kringliggande områden. Genom att anlägga naturbaserade erosionsskydd kan större hänsyn tas till naturvärden och sociala aspekter i områden. Ett naturbaserat skydd syftar till att både förhindra skador orsakade av erosion, och främja biologisk mångfald och ekosystemtjänster. Även hårda material kan användas som del i den naturbaserade lösningen, exempelvis en vågbrytare i form av en stenrevel.

Lösningen behöver uppfylla vissa kriterier och bidra positivt till biologisk mångfald för att definieras som ett naturbaserat erosionsskydd. Syftet med kriterierna är att säkerställa att lösningen håller tillräcklig kvalitet med avseende på ekonomisk, ekologisk och social hållbarhet, och för att hindra att begreppet ”naturbaserade lösningar” urvattnas. Kriterierna ger också ett stöd vid planering och genomförandet av erosionsskyddande åtgärder. 

SGI har tagit fram en arbetsprocess i åtta steg som ett stöd för att välja en lämplig erosionsbegränsande åtgärd längs en farled. Processen är cirkulär där det sista steget leder tillbaka till början för att skapa en lösning som kan anpassas efter förändrade förutsättningar. Samverkan och ett tvärsektoriellt arbetssätt är nödvändigt genom hela processen för att hitta bra lösningar.